Jag sitter här med alldeles för få timmar på dygnet och dagar i veckan. Jag sitter här och grunnar på hur man ska bära sig åt för att få saker gjorda. Stora saker alltså. Det är så mycket jag vill göra.
Mitt senaste ämne jag brinner för är hör och häpna skolmaten. Jag blir lite irriterad. På lillans förskola finns ett stort anslag på entrédörren som kommer från naturskyddsföreningen. "Välj eko". Till lunchen serveras icke svenskt kött (och det icke svenska köttet är garanterat inte ekologiskt). Jag tror inte ens mjölken är eko. I våras (om jag inte missminner mig) mörkades en historia om att salmonellasmittat kött. Det serverades i en grannkommun men hann stoppas dagen innan det skulle serveras i vår kommun. Det sas att det inte var någon fara då det var ordentligt tillagat. Min källa är osäker, men jag blir ändå lite skrämd.
Undrar vem som satt upp anslaget på dörren?
Vet ni att 77% av Danmarks slaktgrisar bär på MRSA? "Multiresistent stafylococcus aureus" eller nåt sånt. Multiresistenta bakterier! En konsekvens av flitigt antibiotikaanvändande. Tulips bacon är danskt. ICAs också tror jag.
Tänk er de stackars hönsen som värper era frukostägg. De har en inredd bur många av dem. Jag tror inte att det är en inredare som skapat deras hem, utan snarare en ekonomisk (snål!) hönsfarmare. Galler som golv. Som dessutom lutar så äggen ska rulla åt rätt håll. Möjligtvis en sittpinne att sova på. För mig finns inga alternativ annat än ekoägg. Där får hönsen sprätta i det fria.
Vad gäller mjölken så väljer jag alltid eko också. Vi har en ekobonde på orten så det finns liksom inget att diskutera.
Jag är ingen expert på området. Men jag känner mig tillräckligt klok att förstå att vi mår bäst av att välja så ren mat som möjligt. Så obesprutad som möjligt, och så oprocessad som möjligt. Jag är en Svenssonmorsa som serverar både falukorv och fiskpinnar till mina ungar. Är inget helgon. Men när jag kan väljer jag hellre det ekologiska och rena.
Mina tankar är alltså hur ska ska få med mig föräldrar och senare kommunen på att servera våra barn i alla fall svenskt kött. Möjligen också ekologisk frukt och mjölk.
KRAV-märkning
Naturskyddsföreningen
/M
fredag 8 november 2013
fredag 7 juni 2013
Tess, den här är till dig...
Goa bullar!
 |
| Bull-photoshoot i trägårn! |
Nu är ju det här ingen receptblogg, men eftersom jag är en bullmamma måste ett sånt här inlägg ibland bli nödvändigt. Inte minst för Tess skull. Hon är grym på chili con carne och mussli ;-), men när vi ses nästa gång ska vi inviga hennes kitchenaid med BULLDEG!
Vetebullar á la Malin med mjölkfritt alternativ :-)
1 pkt röd jäst
1,5 dl strösocker
0,5 tsk salt
150 g smör / mjölkfritt margarin
5 dl mjölk / oatly havredryck
Vetemjöl special med höftmått
Fyllning: Höfta är enklast, jag är dålig på måtten!
ca 3 hg smör / mjölkfritt margarin
Kanel för kanelbullar / vaniljsocker (med äkta vanilj) för vaniljbullar
strösocker
Ägg till pensling
pärlsocker
Smält smöret eller margarinet i en kastrull och tillsätt den valda degvätskan. Värm till 37 grader - fingervarmt.
Smula jästen i en bunke, tillsätt socker och salt. Lös alltsammans med degvätskan.
Tillsätt vetemjöl special. Höfta mängden och använd hushållsassistenten. Arbeta degen ordentligt. När degen är klar är den rejält kladdig och ska helst fastna på fingret när du känner på den. under jäsningen sväller mjölet så degen blir fastare. Dessutom är det lämpligt med utrymme för mjöl vid utbakningen. För mycket mjöl ger skittråkiga torra bullar. Och bullar ska inte doppas för att vara saftiga!
Jäs 45-60 minuter under bakduk. (Ja, en helt vanlig kökshandduk)
Dela degen i två och baka ut en del i taget.
Kavla degen till den är i storlek med en ugnsplåt. Ca 1 cm tjock.
Bred ut mjukt smör eller margarin. Strö på kanel eller vanilj och sist strösocker. Om du väljer vaniljsocker så snåla lite med strösockret, kan bli sockerkrisp annars. Inte nåt ont med det, men bullen fastnar lättare i formen då.
Rulla till en tajt rulle och skiva lagom stora bullar. Lägg dessa i formar på en plåt och låt jäsa ca 40 minuter till.
Pensla med uppvispat ägg och strö på pärlsocker.
Grädda i 200 grader (lite mindre om du har varmluft) tills bullarna är gyllenbruna.
//M
onsdag 22 maj 2013
tisdag 5 mars 2013
Diskriminering?
Jag sitter i soffan och tittar på nyhetsmorgon. Lite lyxtid när min lilla valt att ta sovmorgon. Det dyker upp debatt om huruvida barn ska få vara med på caféer och restauranger eller inte. Då blir jag lite skraj ärligt talat. Jag som klassas som en "bonde" då jag kommer från en liten ort - hur ska jag veta var vi är välkomna när vi väljer att gå på café? Jag kan inte alla de sociala koderna som fint folk från överklassen kan. I min kommun finns vad jag vet endast ett café. Där är ALLA välkomna!
Det finns många åsikter kring detta, men min åsikt är stark. Det handlar om diskriminering!! I ett Sverige där vi ska integrera alla människor i samhället och inte utelämna någon har någon valt bort barn i offentliga fikasammanhang. Löjligt! Barn kladdar, ja. Inte alla dock. Barn låter mycket. Ja, ibland. Barn kan inte uppföra sig. Nähe?? Barn har sönder saker. Ja, sånt händer.
Om jag och min familj planerat att ta en fika när vi är i stan vill jag ha möjlighet att välja café utefter vad jag vill ha. Och det är ju upp till mig att välja så det passar hela familjen. Jag vill inte alltid fika på McDonalds eller ikea. Däremot skulle jag inte ha på tanke att välja något där jag ser att majoriteten sitter i kostym med surfplatta framför sig. Men! Om jag ansåg att vi var i ett läge där barnen faktiskt ger sken av att kunna uppföra sig så vill jag ha möjlighet att gå in där. Det är upp till mig som förälder att avgöra om vi passar in. Om övriga gäster har problem med att barn finns i samma miljö är det just deras problem. Så länge barnen uppför sig har ingen rätt att störa sig på dem. Gå hem med sig om det inte passar! Eller jobba på kontoret! Caféer är offentliga miljöer! Om det faktiskt är så att barnen inte kan uppföra sig så är det ju upp till föräldrarna att ordna till det. Att lämna platsen om det kräver.
Debatten borde inte handla om barn är välkomna på caféer, utan hur föräldrar ska uppfostra och hantera sina barn i offentliga miljöer. Där finns det saker att diskutera.
I den här frågan vill ena sidan (min sida) ha barn med sig på caféer och den andra sidan inte. Hur gör vi med övriga grupper då? Funktionshindrade? Invandrade? Gamla? "Normala"? Alla människor kan "gå bananas" som tv-profilerna uttrycker det. Jag har viss erfarenhet av psykiskt funktionshindrade - utvecklingsstörda. Ska de heller inte vara välkomna? Många kan ha en utvecklingsnivå som ett litet barn medan den faktiska åldern är myndig och en bra bit förbi det. Vuxna människor kan ha störningar som gör att de inte kan kontrollera alla sina rörelser. Vad händer då om de råkar slå omkull en vas eller lampa? Blir de utkörda då?
Vi ser olika ut, vi pratar olika högt, vi luktar olika, somliga är rullstolsburna... Jag kan hålla på i en evighet. Jag kan störa mig på att folk skrattar högt, att andra fikagäster vräker ut sina saker och tar plats, att mobiler ringer, att barnvagnar kan vara malplacerade och i vägen, att folk tränger sig i kön, inte plockar undan efter sig... Folk kan bete sig som grisar utan att vara minderåriga!
När min minsta var nyfödd fikade vi på ett ställe i vår närmsta stad. Hon låg i vagn och sov gott och vi skulle passa på att fika lite innan hon vaknade. Vi hade då också en tvååring. Vi köpte fika och gick och satte oss vid ett bord längre in på fiket. Tvååringen satt bredvid sin pappa och var jätteduktig. Vagnen ställde vi intill bordet där andra människor ställt barnstol på motsvarande plats vid sitt bord. Den var inte i vägen. Efter en stund kom en kille och sa åt oss att vagnen inte fick stå vid bordet utan var tvungen att parkeras vid utgången. Jag förklarade att vi hade en nyfödd bebis som låg och sov i den och att vi ville ha uppsikt över henne. "Det spelar ingen roll, vagnen står i vägen om det skulle tvingas bli utrymning." Oftast köper jag såna argument, men i det här fallet inte. Vagnen hade ändå lämnat gott om plats för utrymning och tog inte mer plats vid bordet än om vi hade haft en barnstol på samma plats, vilket killen tillåtit andra gäster att ha. Det slutade med hårda ord och vi lämnade stället. Vad hade hänt om jag väckt min bebis och hon börjat skrika? Hade vi blivit utslängda då? Eller om jag tystat hennes gråt med offentlig amning? Herregud! Då hade vi definitivt blivit utslängda. Det skulle underlätta om killen i fråga hade tejpat på golvet vilka millimeter man fick utnyttja och inte. Och hur korkad tror han att vi som föräldrar är om vi skulle låta vagnen stå kvar om det skulle utrymmas?
//M
Det finns många åsikter kring detta, men min åsikt är stark. Det handlar om diskriminering!! I ett Sverige där vi ska integrera alla människor i samhället och inte utelämna någon har någon valt bort barn i offentliga fikasammanhang. Löjligt! Barn kladdar, ja. Inte alla dock. Barn låter mycket. Ja, ibland. Barn kan inte uppföra sig. Nähe?? Barn har sönder saker. Ja, sånt händer.
Om jag och min familj planerat att ta en fika när vi är i stan vill jag ha möjlighet att välja café utefter vad jag vill ha. Och det är ju upp till mig att välja så det passar hela familjen. Jag vill inte alltid fika på McDonalds eller ikea. Däremot skulle jag inte ha på tanke att välja något där jag ser att majoriteten sitter i kostym med surfplatta framför sig. Men! Om jag ansåg att vi var i ett läge där barnen faktiskt ger sken av att kunna uppföra sig så vill jag ha möjlighet att gå in där. Det är upp till mig som förälder att avgöra om vi passar in. Om övriga gäster har problem med att barn finns i samma miljö är det just deras problem. Så länge barnen uppför sig har ingen rätt att störa sig på dem. Gå hem med sig om det inte passar! Eller jobba på kontoret! Caféer är offentliga miljöer! Om det faktiskt är så att barnen inte kan uppföra sig så är det ju upp till föräldrarna att ordna till det. Att lämna platsen om det kräver.
Debatten borde inte handla om barn är välkomna på caféer, utan hur föräldrar ska uppfostra och hantera sina barn i offentliga miljöer. Där finns det saker att diskutera.
I den här frågan vill ena sidan (min sida) ha barn med sig på caféer och den andra sidan inte. Hur gör vi med övriga grupper då? Funktionshindrade? Invandrade? Gamla? "Normala"? Alla människor kan "gå bananas" som tv-profilerna uttrycker det. Jag har viss erfarenhet av psykiskt funktionshindrade - utvecklingsstörda. Ska de heller inte vara välkomna? Många kan ha en utvecklingsnivå som ett litet barn medan den faktiska åldern är myndig och en bra bit förbi det. Vuxna människor kan ha störningar som gör att de inte kan kontrollera alla sina rörelser. Vad händer då om de råkar slå omkull en vas eller lampa? Blir de utkörda då?
Vi ser olika ut, vi pratar olika högt, vi luktar olika, somliga är rullstolsburna... Jag kan hålla på i en evighet. Jag kan störa mig på att folk skrattar högt, att andra fikagäster vräker ut sina saker och tar plats, att mobiler ringer, att barnvagnar kan vara malplacerade och i vägen, att folk tränger sig i kön, inte plockar undan efter sig... Folk kan bete sig som grisar utan att vara minderåriga!
När min minsta var nyfödd fikade vi på ett ställe i vår närmsta stad. Hon låg i vagn och sov gott och vi skulle passa på att fika lite innan hon vaknade. Vi hade då också en tvååring. Vi köpte fika och gick och satte oss vid ett bord längre in på fiket. Tvååringen satt bredvid sin pappa och var jätteduktig. Vagnen ställde vi intill bordet där andra människor ställt barnstol på motsvarande plats vid sitt bord. Den var inte i vägen. Efter en stund kom en kille och sa åt oss att vagnen inte fick stå vid bordet utan var tvungen att parkeras vid utgången. Jag förklarade att vi hade en nyfödd bebis som låg och sov i den och att vi ville ha uppsikt över henne. "Det spelar ingen roll, vagnen står i vägen om det skulle tvingas bli utrymning." Oftast köper jag såna argument, men i det här fallet inte. Vagnen hade ändå lämnat gott om plats för utrymning och tog inte mer plats vid bordet än om vi hade haft en barnstol på samma plats, vilket killen tillåtit andra gäster att ha. Det slutade med hårda ord och vi lämnade stället. Vad hade hänt om jag väckt min bebis och hon börjat skrika? Hade vi blivit utslängda då? Eller om jag tystat hennes gråt med offentlig amning? Herregud! Då hade vi definitivt blivit utslängda. Det skulle underlätta om killen i fråga hade tejpat på golvet vilka millimeter man fick utnyttja och inte. Och hur korkad tror han att vi som föräldrar är om vi skulle låta vagnen stå kvar om det skulle utrymmas?
//M
onsdag 6 februari 2013
Statusuppdatering
Jag knöt upp säcken och plockade fram lite onyttigt. Jag har precis slukat min sista Riesen. Jag har även ätit en semla idag. Men det är bara för att jag var tvungen att bjuda en kollega. Hon är fantastiskt duktig att sticka och har trollat fram en superfin poncho till mig. Det kändes som om fika var det minsta jag kunde göra för henne. (För visst är det så att såna kalorier inte räknas?)
Jag har inte hört något från det där jobbet jag sökte. Jag är nog rökt.
Jag är ordpolis. Jag stör mig mycket på felstavningar och särskrivningar. Jag tittar en hel del på platsannonser och kan inte förstå varför ingen korrekturläser innan annonser läggs ut. Det är inte bara en gång jag sett fel. Genast känner jag mig onödigt överlägsen (och lite bättre?) för att jag vet att den som utformat en seriös annons faktiskt gjort annonsen och därmed tjänsten förlöjligad. Jag känner så. På riktigt. Jag blir inte alls intresserad av jobbet som annonseras. Även mäklarannonser kan se tokiga ut. Riktigt tokiga! Jag har inga problem med att det finns människor med läs- och skrivsvårigheter. Men i officiella sammanhang känner jag att det är av vikt att det är korrekt.
En klok lärarinna på gymnasiet sa "det är faktiskt skillnad på en brunhårig flicka och en brun hårig flicka". Ser ni skillnaden? It kind of stuck with me...
Läs mycket böcker!! Då lär man sig stava.
Min 6-åring håller på att lära sig läsa. Han läser allt han kommer över. Bamsetidningar är textade med stora bokstäver och det är ju toppen! Snart kan han läsa godnattsaga för mamman. Han har också sin första lösa tand :-)
Lillan sa idag strax före kvällsmaten: "Vi har en lång dag framför oss". Jag vet inte riktigt hur hon menade. Strax därpå sa hon: "När kvällen kommer är det dags att gå till sängs". Hon lekte med Barbie och blev irriterad på att dockan inte ville sitta upp. Hon påtalade det för mig och sa "Jag menar allvar, mamma. Jag tramsar inte". Vi fick såklart styra upp det hela, men det är så roligt att höra henne så lillgammal. Hon låter som jag... "Jag menar allvar. Sluta tramsa... bla bla bla...". Mmm. Hon är 4.
Vad gäller keramiken så jag har lagt den på is. Det är fortfarande roligt. Men kursen hålls drygt 4 mil från mitt hem, och pendling den här årstiden är inte roligt. Bilkörning 8 mil i snöoväder kvällstid är inget jag utsätter mig för. Det kommer inte bli en keramiker av mig, och som jag känner just nu är jag ganska nöjd med det. Jag vill såklart fortsätta med leran, men som sagt - nu ligger den på is så att säga :-)
Jag har inte hört något från det där jobbet jag sökte. Jag är nog rökt.
Jag är ordpolis. Jag stör mig mycket på felstavningar och särskrivningar. Jag tittar en hel del på platsannonser och kan inte förstå varför ingen korrekturläser innan annonser läggs ut. Det är inte bara en gång jag sett fel. Genast känner jag mig onödigt överlägsen (och lite bättre?) för att jag vet att den som utformat en seriös annons faktiskt gjort annonsen och därmed tjänsten förlöjligad. Jag känner så. På riktigt. Jag blir inte alls intresserad av jobbet som annonseras. Även mäklarannonser kan se tokiga ut. Riktigt tokiga! Jag har inga problem med att det finns människor med läs- och skrivsvårigheter. Men i officiella sammanhang känner jag att det är av vikt att det är korrekt.
En klok lärarinna på gymnasiet sa "det är faktiskt skillnad på en brunhårig flicka och en brun hårig flicka". Ser ni skillnaden? It kind of stuck with me...
Läs mycket böcker!! Då lär man sig stava.
Min 6-åring håller på att lära sig läsa. Han läser allt han kommer över. Bamsetidningar är textade med stora bokstäver och det är ju toppen! Snart kan han läsa godnattsaga för mamman. Han har också sin första lösa tand :-)
Lillan sa idag strax före kvällsmaten: "Vi har en lång dag framför oss". Jag vet inte riktigt hur hon menade. Strax därpå sa hon: "När kvällen kommer är det dags att gå till sängs". Hon lekte med Barbie och blev irriterad på att dockan inte ville sitta upp. Hon påtalade det för mig och sa "Jag menar allvar, mamma. Jag tramsar inte". Vi fick såklart styra upp det hela, men det är så roligt att höra henne så lillgammal. Hon låter som jag... "Jag menar allvar. Sluta tramsa... bla bla bla...". Mmm. Hon är 4.
Vad gäller keramiken så jag har lagt den på is. Det är fortfarande roligt. Men kursen hålls drygt 4 mil från mitt hem, och pendling den här årstiden är inte roligt. Bilkörning 8 mil i snöoväder kvällstid är inget jag utsätter mig för. Det kommer inte bli en keramiker av mig, och som jag känner just nu är jag ganska nöjd med det. Jag vill såklart fortsätta med leran, men som sagt - nu ligger den på is så att säga :-)
onsdag 2 januari 2013
Knyter ihop säcken
Årets andra dag! En bra dag för alla att ta tag i de löften som skapades för snart två dygn sedan. Jag vet vad jag har lovat... I den gamla säcken stoppar jag ner allt onyttigt jag tryckt i mig under julen. Japp, så är det! Jag är så mätt av all choklad, all grädde och allt socker. All julmat och alla godsaker som hör till. Mätt, mätt, mätt! Och jag vet hur bra jag mår när jag stoppat allt detta i säcken och knutit ihop den. Jag är också mätt på att alltid befinna mig på samma fläck. För att uppskatta vardagen måste det brytas då och då. Och kanske rent av förändras lite.
Jag tänker inte lägga ut en massa bilder från året som gått. Jag tänker se fram emot de nya ögonblicken av spänning, lycka och hälsa som kommer. Vad händer i år? Jag vill ha personlig utveckling! Lära mig saker, uppleva saker, ändra saker...
-Jag har sökt ett jobb. Som jag hoppas ganska mycket på. Jag är inte arbetslös, men kanske är det dags att gå vidare?!
-Mellon! Det har blivit en tradition att besöka finalen i melodifestivalen och bo på hotell med underbara vänner!
-Jag ska fylla 30... En milstolpe i livet? Jag vet i alla fall att jag inte nöjer mig med ett slitsamt kalas i och med detta.
-Min wingman och jag har ett projekt vi ska jobba på. :-) Det brukar kunna bli hyfsat bra resultat när vi jobbar ihop.
Ute är det nästan vårväder. Jag får lust att köpa tulpaner, hänga undan vinterkläderna, och njuta av solen i ansiktet på snickarbotrappan (nu skiner ju inte solen idag, men det är i alla fall tö). Igår kväll åkte KalleAnkagranen och allt julpynt. Skönt!! Inte likt mig. Jag vill alltid hålla kvar julen så länge det går. Men jag är taggad som aldrig förr för det nya året!
Idag är första dagen på resten av mitt liv :-)
//M
fredag 21 december 2012
Vacuumpackad gran KalleAnkastyle
Sambon tog uppgiften på allvar. Med det menar jag att han lät mig bedöma innan köpet avgjordes. Och nu har vi tjuvat!! I min mening ska granen in först dagen innan julafton, men jag behövde doften och ljuset. Så nu står den på plats.
Sambon frågade mig om jag visste var granen kom ifrån.
-Skogen! (Ööhh?)
-Är du korkad eller, skulle du svara så på ett högskoleprov?? (Antagligen inte, där får man ju alternativ! Dessutom får man inte så dumma frågor där!!)
Sambon frågade mig om jag visste var granen kom ifrån.
-Skogen! (Ööhh?)
-Är du korkad eller, skulle du svara så på ett högskoleprov?? (Antagligen inte, där får man ju alternativ! Dessutom får man inte så dumma frågor där!!)
Den kommer från Danmark... heh!
//M
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)