Inte så dåligt alls

Igår ägde keramikkursen rum igen. Jag satte mig vid drejskivan då jag var först på plats. Efter timmar och ännu fler timmar på youtube hade jag fått en självförtroendeboost utan dess like. Det är otroligt vad mycket gratis kunskap som delas ut till höger och vänster på nätet. Det tackar vi för! Jag kände att jag hade grepp på situationen och drämde fast en klump lera på skivan.

Det är så jäkla roligt det här med drejning!

Jag trodde jag skulle klara av att göra mig en kaffemugg. Det blev två rätt så trevliga skålar. Jag har så svårt att dra upp kanterna utan att de far iväg och blir vida. Den sista lilla klumpen formade jag till en ljusstake.

Hyfsat centrerad på mosters gamla skiva

Idag har jag lånat drejskivan av moster när denne arbetade. Jag hade barnen med mig som sällskap och kreativa rådgivare. Barnen gick lös med mobilkameran och fotade mamman lika mycket som de fotade golvet och stolarna i närmiljön.
Drejningen gick skapligt. Första föremålet fick återgå till ursprungsformen igen, men de följande blev så här:

Förste objektet. Missnöjd!

Tog strypgrepp på klösen och fick ett pyttelitet vinglas.

En ljusstake blev en äggkopp. Ganska nöjd ändå.

Jag är lite feg med drejskivan och gillar inte att misslyckas. Jag fegar med farten och jag fegar med storleken på klösen. Hittills jag jag bara drejat små föremål, men jag har lärt mig att det är lite som att cykla. Låg fart  ger ingen vidare balans. Full fräs på skivan gör det lättare att centrera. 

På´t igen nästa vecka!

//M