fredag 30 november 2012

Nu äre dejt!

Söt som socker är hon, Smilla. Tuff som satan dock. Alfons är i totalt underläge och bara väntar på att hon ska smälta framför hans fötter. Ganska tålmodigt, men envist.


Ett försök till närmande från höger. Total nonchalans från vänster.





Fredagsmys

Äntligen är det vinter. Det har snöat i två dagar och det ligger kvar på backen. Inte jättemycket, men tillräckligt för pulkaåkning. Jag har gjort smarriga tårtor åt småfåglarna. Hängde upp dem i fläderbusken för där gillar de att hålla till. Fåglarna alltså. De är fyllda med kokosfett, solrosfrön, jordnötter och äppelbitar. Tårtorna alltså. Göttigt värre!
Håll tillgodo med suddiga bilder. Jag har ju en toppenkamera, men fotografen hade visst ledigt ikväll.





Annars är det storstäd och adventspynt som står på schemat. Och nästa helg kör jag hem en tjusig kökssoffa till mitt blommiga kök (som jag för övrigt hade tänkt tapetsera om i samma veva. Får se hur det blir med den saken). Sambon flyger sin kos ett par dar, så jag har ju hela helgen på mig att göra precis vad jag vill. :-)
Tapeten heter Verner och är smått neutralt rutig i en grå nyans. Kommer från Sandberg.

//M




onsdag 14 november 2012

Slut som artist

Jag är full av inspiration. Idag är det onsdag och jag önskar så att kursen hade varat lite längre. Jag har visserligen nåt kilo lera hemma och idéer har jag i överflöd! Men jag saknar verktyg!! Köpte mig lite pinnar på panduro att ha till keramiken, men de var i plast och leran fastnar bara. Lite pinnar i trä och miretter vore toppen. Att be tomten om en drejskiva känns lite för mycket begärt. (Men det är vad jag vill ha!) Och ugn har jag tillgång till tillsvidare (ja, en drejskiva också, men det är lite svårt att pussla ihop med tider då jag har tid nu, när kottarna sover). Efter nyår ska jag inhandla lite mer lera och till och med nån glasyr.

För övrigt är jag sliten. Den arga snickaren retar som vanligt upp mig så ånga pyser ur öronen, men  s n a r t  är det Greys!

Nu soffläge, pangkaksmorsan kapitulerar för dagen.

//M

söndag 11 november 2012

Mors vackra lyktor





Idag har vi varit på julmarknad. Lite tidigt med jultema på marknad tycker jag (trots att jag börjat med julbaket!!). Dessutom fanns det ingen som helst julkänsla på marknaden. Inga tomtar som hoade och pratade med barnen, ingen doft av glögg och pepparkaka, ingen julmusik, plusgrader och regn... 
En hel drös med hemslöjdare och konstnärer fanns det dock, så marknad var det allt. Marknaden var lite lam, men det kan kanske bero på att det var söndag och ruschen hade redan ägt rum dagen innan.





Mamma sålde sina hemstöpta lyktor på plats. I mörker blir de otroligt vackra och effektfulla. I dagsljus ser de ut som islandskap. I synnerhet om man ställer en drös tillsammans.



//M




lördag 10 november 2012

Resultat

Igår hämtade jag hem det sista från keramikkursen som blivit glasyrbränt.


Gobit

En rosa bil. Bara en rolig grej jag gjorde efter att ha sett ett reportage om en keramiker i en tidning. Barnen blev i alla fall förtjusta.



Praktiskt fat

Ett drejat fat i rödgulbrännande lera med vit glasyr. På utsidan är går glasyren endast en liten bit ner på kanten. Botten är glasyrfri. Alfons tyckte det skulle passa finfint som matskål.

Citruspress


Citruspressen i vitbrännande lera som jag visat i tidigare inlägg är också klar. Jag är inte nöjd med den. Den är ojämn i kanterna och har en spricka i botten. Glasyren fick jag dock till skapligt och den fyllde sin funktion när jag testade den. Nästa gång jag försöker mig på en sån här ska den drejas. 

Ljusstake


En liten ljusstake blev till när jag hade en klump lera kvar efter en stunds drejande. Glasyren hette turkos, så den blev jag besviken på. Den är blå. Bara blå.



Min stolthet



Mitt drejade hjärta. Också en gulrödbrännande lera. Glasyren heter eldröd. Trots att den blev/blir flammig vid bränningen gillar jag den. Anledningen är att jag fått till tunna och jämna kanter utan att paja allt. Annars tycks kanterna på mina skålar ha en förmåga att slungas iväg eftersom jag har så svårt att kontrollera hastigheten på skivan. 

//M


torsdag 8 november 2012

Tjuvstart

Det stora julbaket har startat idag. Jag hade tänkt att för en enda gångs skull vara ute i god tid och slippa stressa med allt jag vill hinna med. Jag känner visserligen att det är liiite tidigt. Men vad gör det? Inhandlade saffran igår och körde igång med skorpor idag. Av erfarenhet vet jag att jag måste baka dessa minst en gång till om vi ska få njuta av dem på julafton. Kan också tillägga att jag gjort dubbel sats idag.

Receptet kommer från Leila Lindholms bok a piece of cake.




Saffransskorpor (1 sats)



100 g smör

1 g saffran
2 ägg
1,5 dl strösocker
5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1,5 dl sötmandel


Smält smöret med saffran och häll över i en bunke. Rör ner äggen. Blanda de torra ingredienserna med sötmandel och vänd ner det i bunken. 




Forma till tre längder och lägg på plåt med bakplåtspapper. 





Grädda i 175 grader i mitten av ugnen ca 25 minuter. Ta ut plåten och skär längderna i centimetertjocka skivor.





 Sänk temperaturen på ugnen till 125 grader och torka skorporna ca 15 minuter.


HETA TIPS! Jag har bakat dessa några gånger nu och irriterar mig alltid på hur skorporna ofta trasar sönder när jag skivar längderna. Jag brukar numera hacka sötmandeln grovt i matberedare ( då ramlar den inte ur skorporna) och alltid skiva längderna riktigt snett. 

Idag bakade jag dubbel sats och för att få plats med allt i ugnen använde jag mig av varmluften. På så vis kan man ju ha fler plåtar. Tänk bara på att sänka temperaturen något eftersom ugnen får så mycket mer fräs!

Vad har ni på er att-göra-före-jul-lista?

//M

måndag 5 november 2012

Svart som natten med mössa på

I helgen har vi varit på landet igen. Det var mörkare än mörkast där ute och jag som i vanliga fall inte är mörkrädd (utom på vissa platser då) tyckte det var riktigt läskigt. Hästarna blev nattade ganska tidigt och hunden fick endast gå utanför dörren för kvällskissen. Jag tänkte då rakt inte gå ut i mörkret om jag inte blev piskad till det. På äldre dar har gumman gått och blitt harig! (Gumman fyller 30 nästa år). Som barn gick jag upp till skogskanten och matade kaniner mitt i kolmörkret utan att blinka, så jag kan inte begripa varför jag är så här nu?! 

Kan det ha att göra med gumman som gick ut en stormig natt och fick ett träd över sig och dog för sisådär hundra år sen? Eller kanske har det att göra med självmordet som ägde rum där ute för en herrans massa år sen? Eller vargarna som synts till där ute? (Ja, faktiskt! En var riktigt bamsig.) Eller den inbillade björnen? (Som ändå synts till inte allt för långt därifrån.)

TUR att hunden är så duktig på att vakta! 
Sova gott kan man göra i alla fall!

Nu har vi sjukstuga. 

//M